RÖRD!!

Känslig! Japp. DOckan lyfte precis på huvudet litegrann, samtidigt som hon kväker fram ett urgulligt ljud.
Jag har verkligen blivit känsligheten själv sen jag fick henne. En tår.
Jag blev så stolt. Hallå, hon lyfte faktiskt, typ, huvudet. Inte hela vägen, men nästan. Och så det där ljudet. Det krävs min dotter till det!!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0