SNIGELMAMA

Igårkväll när jag skulle somna kom jag på värsta inlägget i mitt huvud. Nu är det borta.
Något blev fel i min minnescentral den dagen jag förlöste mitt älskade barn. En del av den biten av hjärnan som ska minnas saker förljde nog med ut.
Det gäller inte bara blogginlägg och häftiga åsikter....allt försvinner. Tur att jag har en kalender!!


Idag är det fint väder iaf.
Kallt. Och ingen ny vagn. Den kommer visst imorgon....BLÄ
Tycker inte om att "vänta på något gott".....

Har blivit bjuden på våffellunch imorgon hos K&T. Hon går hem på FP på torsdag.
Har svårt att förstå att de snart är fyra i familjen. Men så glad. Och så rörd.



Tänder ett tankeljus till barnen och mamma i Arboga!!!




Måtte djävulen ta den skyldiga!!!!!
Vet inte om mamman är i vaket tillstånd och vet vad som har hänt.
Vill inte veta hur den förtvivlan känns.
Inget man ens skulle kunna föreställa sig att det kan ske.
Hur kan man göra något sådant?