MITT 2008; GLÄDJE OCH SORG
Mycket har hänt.
Två händelser av stor betydelse för mig och som antagligen förändrat mig på många vis.
Mira föddes!
Detta var ju egentligen 2007 (19 dec) men under den veckan hon var med det året hände inte så mycket.
Under 2008 har hon gått från spädbarn på drygt 2,5 kilo till en människa med egen vilja, humör och mycket energi.
Hela ens liv vänds den dagen man får barn. Saker som varit självklara innan känns som lyx och saker som tidigare var dödligt viktiga har tappat värde.
Tillexempel en så simpel sak som att ta en dusch, på mina villkor har förpassats till den tid då sambon är hemma. En runda på stan utan barnvagn eller en ansiktsbehandling blir inte av... Att ligga och slappa på soffan en hel söndag eller ta en sovmorgon... Gå ner på stan en fredagkväll för att ta en öl... Gå på bio med sambon.... Att försöka hitta egentid med tyst, lugn och ro, utan måsten...
Men på något sätt är det inte viktigt. Vet inte om allt börjar den dan man blir gravid och hormonerna börjar sprudla i kroppen på en. Man är inte längre första prioritet. Mitt liv kretsar kring en annan människa 24/7, vare sig jag är glad, trött, magsjuk eller...
Jag är aldrig ensam, jag är alltid redo, finns alltid till hands för henne och hennes behov.
Hon är min goding!
Min Älskade Moffla!
Min älskade Pappa
Vår käre Morfar
och Gammelmorfar
Stig
Henriksson
* 27/7 1934 har i dag lämnat oss
Vejbystrand
den 5 april 2008
Margareta
Linda
Lisa och Anton
Mira
Mikael Matilda Linus
Thomas
Stefan med familj
Släkt och vänner
Mamma har räckt ut handen
Du har fattat den
På den andra stranden
har ni mötts igen
Sov så gott
Jag saknar honom så att det värker i hjärtat och magen knyter sig.
Jag har fortfarande inte kunnat radera hans nummer från min mobil och många är gångerna då jag varit nära att ringa för att berätta vad Mira har lärt sig. Jag kan fortfarande höra hur hans röst låter när han svarade. Många gånger har telefonen ringt och jag har varit så säker på att det är Mofflan som ringer. Tills man svarar och är tillbaka i verkligehten. Många är också dagarna när jag tänkt att: idag ska jag köra till Mofflan, med prinsesstårta. Inte heller detta kan jag göra.
Jag tänker på honom varje dag.
Och tårar tar inte slut.
En eftermiddag i augusti när vi precis flyttat hit satt en vit fågel på garagetaket!
ja,det är väl det som är livets gilla gång whether we like it or not. Ett liv försvinner och ett nytt föds......
Men å andra sidan ska man vara glad om man får bli så gammal som din morfar var! Att få uppleva så mycket som han. Och att få behålla hälsan så många år med en stor varm familj runt sig!Vilken lyckligt lottad man han var!
Puss på dig!
Men jag börjar ju gråta! :/ :'(
Jaa du vännen, det har varit en händelserikt år, på gott och ont! Mira har som du skriver verkligen blivit en individ=)
Förstår också att saknaden efter mofflan är stor, men som du skrev så kommer han ju och hälsar på i olika skepnader!!
Gott nytt år på er tre! Puss o kram
Jättebra skrivet Lisa! <3 Men jag börjar också gråta när jag läser detta ;'(
De få gångerna jag har tid att läsa din blogg står det alltid något som berör! Tårarna rinner i floder och ibland undrar man över att de aldrig tar slut.Tur att vi har Mira som lättar upp stämningen när det känns som tyngst. Jättekram från Mamma , (Linus och Matilda är också här)
Vilken stor glädje och stor sorg du upplevt under året. Jättefint skrivet!
Önskar dig och familjen en härlig nyårsafton och ett gott nytt år!
kramiz
Hallå Lisa! Hoppas att du hade en underbar nyårsafton för det hade vi som tillbringade årets sista timmar med pappa,Cia och de andra i Vejbystrand. Gott Nytt År till dig & hela familjen!!!
